Just... Love me would you?
Jag tänker skriva ett tycka synd om mig själv inlägg nu så ni vet.
Idag är jag helt enkelt bara trött och trasig. Jag kan inte låta bli att undra varför jag aldrig lyckas med något. Ända sen jag var liten har jag alltid haft en känsla att jag är otursförföljd. I'm jinxed helt enkelt.
När folk inte fattar vad jag menar brukar jag förklara så här, "Ni vet utrycket en på miljonen?, Jag är nästan alltid en". Nu tänker ni som läser som inte känner mig. ehh right.
Men så här 3 kompisar till mig som sett good luck chuck berättade för mig att dom tyckte jag påminde om jessica albas rollfigur. När jag frågar varför blir svaret. Men det händer henne saker som inte händer vanligt folk liksom, typ som du. 2 av dom här kompisarna var helt oberoende av varandra så detta har dom kommitfram till på helt egen hand.
Och kanske är det så, jag lyckas inte riktigt med nått, jag tog studenten men inte med kompletta betyg, jag lyckas aldrig med förhållanden (vilket är en changer för sig själv), jag har knappt ett jobb, inga pengar, och en hel kedia av saker som hänger ihop med dessa saker.
Kan jag göra nått för att fixa allt detta, ju det kan jag, kan läsa upp all matte på komvux, och fortsätta söka jobb för så småning om hör väll någon av sig eller hur? Men hur ordnar man att jag är ett mental fall när det kommer till relationer?
Jag är helt fobisk mot att förlora den kontrollen jag har i mitt liv. Något som leder mig till frågan väljer jag då medvetet att bli kär i folk som jag vet egentligen inte är intresserade av mig alls? Just nu känns det så.. och det gör mig ledsen, för det får mig att må dåligt och det vill jag ju inte.
Jag är typen av person som behöver typen av person som säger saker som dom är ärligt och raktut. För annars fattar jag inte, eller fattar men vågar inte tro på min logik. Jag har för många dåliga erfarenheter för att våga lita på min magkänsla till 100%. Samtidigt så litar jag inte på speciellt många.
Nu tänker ni vafan orka klaga i ett så långt inlägg vad fick henne att tänka såhär? Jo jag stod och frös på odenplan i 40 minuter medan jag väntade på bussen som inte kom, efter kl 23 på kvällen, tillsist kom nästa buss.
Idag sålde jag förresten biobiljetter till Persbrandt. Han kändes inte som någon charmig person.
Ska se på simpsons nu.
Smile..... Or not, vilket som
"En vän är en person som kommer när andra försvinner."-Walter Winchell